För närvarande har LCD-skärmar med flytande kristaller ersatt CRT-skärmar inom många applikationsområden och har blivit den vanliga typen av bildskärmar. Men inga nya färgkarakteriseringsstandarder har formulerats för LCD-skärmar med flytande kristaller, och sRGB, som är COG (Gain-offset-Gamma) färgberäkningsmetod, används fortfarande [1]. Det finns två grundläggande förutsättningar för sRGB för att beräkna och visa färger. En är att det digitala drivvärdet och de tre primära färgerna i RGB möter det exponentiella förhållandet; den andra är att de tre primära färgkanalerna i RGB är oberoende av varandra, har ingen interaktion och kan bibehålla konstanta kromaticitetskoordinater [2]. Många forskningsresultat har visat att färgen på LCD-skärmen med flytande kristaller inte kan erhållas exakt med 00G-metoden, vilket indikerar att ovanstående villkor inte kan uppfyllas strikt, kanalerna är inte helt oberoende och det ömsesidiga inflytandet mellan kanalerna orsakar misslyckande i GOG-modellberäkningen.
För detta ändamål har många forskare föreslagit några nya algoritmer, till exempel den tvåprimära överhörningsmodellen (TPC) som använder polynomiska korstermer för att simulera interaktionen mellan varje kanal [3], styckevis partition (PP) Färgrymden är uppdelad i flera delrum enligt det digitala drivvärdet för att minska påverkan av icke-linjäritet [4''5], S-kurvmodellen använder S-funktionen istället för GOG-modellens exponentialfunktion för att simulera tonåtergivningskurvan (TRC) för varje kanal på LCD:n [6' 7], baserat på segmenteringen där kromaticitetskoordinaterna inte är konstanta.
Den linjära algoritmen (t.ex. linjärt med antagande av variation i kromaticitet, PLVC) [8] förbättrar färgberäkningens noggrannhet genom att korrigera förändringen av kromaticitet. Dessa metoder har förbättrat beräkningsnoggrannheten i viss mån, men det finns också vissa brister. Den största bristen är att beräkningen är mer komplicerad än GOG-modellen och felet är fortfarande stort. Den omvända beräkningen är svår, och bildskärmens ICC baserat på den matrisbaserade karakteristiska filen kan inte realiseras. Färghantering.
Det finns ett linjärt överlagringsförhållande mellan displayens färg och den spektrala strålningsfunktionen för de tre primärfärgerna. Man har funnit i experimentet att förhållandet mellan de tre primärfärgernas spektrala strålning och det digitala drivvärdet är en olinjär funktion av våglängden. Ljusstyrkefunktionsmetoden är att använda mätspektrumet för de tre primära färgerna i RGB för att passa det kubiska polynomförhållandet mellan radiansvärdet för varje våglängd och det digitala drivvärdet. Med hjälp av detta förhållande kan den spektrala radianskurvan för de tre primärfärgerna som motsvarar vilket digitalt drivvärde som helst beräknas. Enligt färgadditionsförhållandet beräknas displayfärgen under alla digitala drivvärden från den spektrala radianskurvan för de tre primärfärgerna.
