Den så-självkapacitansen-avser vanligtvis kapacitansen som bildas av skanningselektroden och jord. Anledningen till detta namn är att det mäter kapacitansen baserat på att endast en elektrod är ansluten åt gången. Därför kallas den tidiga typen av projicerad kapacitiv beröring för själv-kapacitansläget. Själv-kapacitansläget har bara en enda elektrod. När ett finger är nära en elektrod utgör kapacitansen från människokroppen till marken den kapacitans som kan mätas.
På glasytan finns horisontella och vertikala skanningselektroder gjorda av ITO (ett transparent ledande material), och de två elektroderna i en kondensator bildas mellan dessa elektroder och marken. Vid beröring med hand eller pekpenna kommer en kondensator att kopplas parallellt med kretsen, så att den totala kapacitansen på skanningslinjen kommer att ändras. Under skanning avsöker kontrollen IC de vertikala och horisontella elektroderna sekventiellt och bestämmer koordinatpositionen för beröringspunkten enligt kapacitansändringen före och efter skanningen. Fördelen med själv-kapacitansskanning är den snabba skanningshastigheten. Endast X plus K (X och y är antalet skanningselektroder på Z-axeln och F-axeln) krävs för att skanna en skanningscykel. Nackdelen är att denna punkt inte kan erkännas och en riktig Real Touch kan inte uppnås. Baserat på skanningsprincipen med ett-fingertryck är X och K unika.
Genom att använda själv-kapacitansskanningsmetoden för att skanna två-fingrar kommer det att finnas 4 uppsättningar koordinater på pekskärmen enligt kombinationsmetoden, som är två riktiga beröringspunkter och två så{ {3}}kallade spökpunkter.
Denna skanningsmetod kan slutföra igenkänningsfunktionen som bara kräver en-fingerpekning och gestzoom, det vill säga i produkter som inte kräver absoluta verkliga fler-punktskoordinater, kan den slutföras med själv-kapacitansskanning.
I en själv-kapacitiv pekskärm är den genomskinliga ledande filmen helt uppdelad i elektrodöar i en eller två beläggningar. När du använder en enkel-beläggning (vanligen liten storlek) leder varje elektrodö till en tunn linje genom styrenheten; vid användning av en dubbel-skiktsbeläggning är elektrodöarna utformade som två lager i ett komplementärt arrangemang, och hälften av elektrodöarna är i ett. Skikten är anslutna i rader som radelektroder, och den andra hälften av elektrodöarna är anslutna i kolumner som kolumnelektroder i det andra skiktet. Den själv-kapacitiva pekskärmskontrollen upptäcker bara en viss rad eller en viss kolumn (en viss ö i fallet med ett enda lager) åt gången, det vill säga upptäcker bara en oberoende elektrod. När det bara finns ett enda fingertryck kommer det att fungera bra. När fingret rör vid (2, 〇) koordinatpunkten, uppfattar &-elektroden och elektroden omedelbart det största kapacitansändringsvärdet, beröringen hittas och beröringspunktens grova position bestäms. Den projicerade kapacitiva pekskärmen kan bara vidröras med ett finger, så även om elektrodön är 5 mm stor räcker den för stora beröringsobjekt som ett finger. Därefter, efter att beröringen har detekterats, kan den projicerade kapacitiva pekskärmen exakt lokalisera förskjutningen (fingerrörelsen) av beröringspunkten genom kapacitansändringen och det proportionella förhållandet mellan de intilliggande elektroderna.
Den enkel-belagda själv-kapacitiva pekskärmen kräver ett stort antal ledningar, och varje elektrodö behöver en separat ledning för att direkt ansluta till styrenheten; den dubbel-belagda själv-kapacitiva pekskärmen löser relativt sett problemet med för många avledningar genom en matrismetod, vanligtvis en 3,5-tums pekskärm på smarttelefonen kan ha 9 kolumner och 16 rader. Den dubbla beläggningsmetoden kräver totalt 25 ledningar till styrenheten, medan om den enkla beläggningsmetoden används behövs 144 ledningar, vilket bara är en 3,5-tums pekskärm.
Eftersom endast en oberoende elektrod detekteras åt gången, kan inte den själv-kapacitanspekskärmen i det dubbel-belagda matrisläget särskilja spökpunkter under multi-beröring (Ghost Pointy). Denna brist hindrar dock inte tillämpningen av själv-kapacitansteknologi i fler-gester. Hemligheten ligger i programvaran. Programvaran använder inte o-specifika punkter som positionering, utan bestämmer fler-punktsgester genom punkternas trend. I det här fallet har det inget emot vilka två punkter som orsakas av beröringen av 4 punkter, så länge koordinatpunkterna är långt borta från varandra eller närmar sig varandra för att inse igenkänningen av zoomgester. Den kan känna igen zoomgester, men kan inte särskilja egenskaperna hos spökpunkter, som kallas pseudo två-punkt eller pseudo-multipunkt. Pseudo två-pekskärm är bättre än en-pekskärm och sämre än sann Två-pekskärm och sann fler-pekskärm.

