Introduktion av kommunikationskablar: De svagströmskablar som vanligtvis används i LED-displayprojekt inkluderar 4 par superfem tvinnade par (nätverkskablar), skärmade flexibla ledningar, optiska fibrer, koaxialkablar, etc.
LED-display
4 par Super Category 5 tvinnade-kablar kallas ofta 8-nätverkskablar i lokala nätverkskablar. De är uppdelade i 4 par och tvinnade ihop av 8 trådar i olika färger. Effekten av att vrida i grupper är att minska elektromagnetisk strålning så mycket som möjligt. Med påverkan av extern elektromagnetisk interferens kan partvinnade kablar delas in i skärmade tvinnade par (STP) och oskärmade tvinnade par (UTP) beroende på om skärmskiktet på metallnäthylsan läggs till eller inte. I bildskärmsprojektet används den för kortdistanskommunikation av bildskärmssignalen (inte större än 100 meter), och kan också användas för överföring av andra styrsignaler på bildskärmen. Den allmänna längdspecifikationen är 305 meter/låda (1000 fot).
特点
Skärmade flexibla trådar liknar vanliga trådar och har samma tråddiameterspecifikationer. Den främsta anledningen är att det finns ett skärmskikt av metallnät mellan mantelskiktet och innerkabeln. Kännetecknet är att tråden har en högre vävdensitet och en mjukare tråd. Lätt att lägga och förhindra signalstörningar.
Koaxialkabeln använder hård koppartråd som kärna och är täckt med ett lager av isolerande material. Detta lager av isoleringsmaterial är omgivet av en tätvävd nätledare och nätet är täckt med ett lager av skyddsmaterial. Det finns två mycket använda koaxialkablar. Den ena är en 50 ohm kabel, som används för digital överföring. Eftersom den mestadels används för basbandsöverföring kallas den också för basbandskoaxialkabel och används ofta för nätverksanslutning. Den andra är en 75 ohm kabel för analog överföring. Den används ofta för överföring av kabel-tv-radiofrekvenssignaler och vanliga videosignaler.
optisk fiber
Optisk fiber liknar koaxialkabel, förutom att det inte finns någon mesh-skärm. I mitten finns glaskärnan genom vilken ljuset fortplantar sig. I en multimodfiber är kärndiametern 15μm-50μm, ungefär lika med tjockleken på ett människohår. Diametern på enkel-fiberkärnan är 8 μm till 10 μm. Kärnan är omgiven av ett glashölje med ett lägre brytningsindex än kärnan för att hålla den optiska fibern i kärnan. På utsidan sitter en tunn plastjacka för att skydda kuvertet. Optiska fibrer är vanligtvis buntade och skyddade av ett hölje. Fiberkärnan är vanligtvis en dubbel-koncentrisk cylinder med en liten- tvärsnittsarea gjord av kvartsglas. Den är skör och lätt att bryta sönder, så ett extra skyddande lager behövs. Överföringspunktsmodulen är uppdelad i singelmodsfiber (Single Mode Fiber) och multimodfiber (Multi Mode Fiber). Kärndiametern för en enkel-modfiber är mycket liten, och den kan bara sända i ett enda läge vid en given arbetsvåglängd. Sändningsfrekvensen är bred och överföringskapaciteten stor. Generellt är överföringsavståndet över 2 km. Multimodefiber är en fiber som kan sända flera moder samtidigt vid en given driftvåglängd. Jämfört med enkellägesfiber är överföringsprestandan för flerlägesfiber dålig och det allmänna överföringsavståndet är cirka 500 m. Den längsta längden är inte mer än 2 km. Enligt den olika arbetsmiljön är den uppdelad i utomhusoptisk fiber och inomhusoptisk fiber. Längden kan avlyssnas beroende på den faktiska situationen.
